carofine

Det är lätt att i efterhand säga hur man borde gjort. Lätt att fördöma sitt framtida beteende också. Eller snarare säga att "så skulle jag aldrig göra. Jag kommer inte göra sådär. Jag kommer säga ifrån". Men just där och då i en situation så vet man faktiskt inte vad som är bäst. Ska man bli arg och stå för hur man känner när man verkligen gör det? Även om man är så arg bara för att dethär kanske var en viss droppe... Inte relevant nog? När man har möjlighet att jämföra med hur det annars blir och blivit. När man är rädd att det ska leda utför, då väljer jag att mest grubbla i tystnad. (Det låter riktigt oklokt, tycker jag. Men likväl...) Det i sin tur är ingen bra medicin för själen, har jag märkt. Man blir snurrig, orkeslös, likgiltig och sedan ledsen. Igen. Jag litar annars på mitt omdöme, men jag börjar tappa fotfästet ärligt talat. Jag börjar bli trött på att bry mig.